Stort Tack till er – Mitt nästa projekt!

Jag får så mycket positiv feedback från er läsare och så mycket uppmuntran. Att det jag skriver i bloggen är inspirerande och hjälper många utav er. Det gör mig så glad att min historia och mina erfarenheter kan hjälpa fler att hitta lindring och chansen att må bättre. Jag har aldrig fått ta emot en enda negativ kommentar från er. Ni hejar på mig, känner igen er i min berättelse och delar den vidare för att hjälpa andra. Det är så fantastiskt att vi kan dela med oss av våra erfarenheter och hjälpa varandra till ett bättre liv.

Jag har många gånger betonat att jag inte är utbildad inom varken kost eller träning. Det enda jag utgår ifrån är mina egna erfarenheter och vad som har funkat för mig. Det negativa med detta är att jag inte kan de medicinska beläggen för om något bör fungera eller inte. Jag kan inte säga åt någon exakt hur de skall göra, för vi som lider av kroniska sjukdomar ska såklart lyssna på sjukvårdens råd och ha en dialog med dem. Det positiva med min bakgrund är att jag inte har någon bindande fakta på vad som ska fungera och inte. Jag vågar testa mig fram och jag använder mitt absolut främsta verktyg, att lyssna på min egen kropp och ge den vad den behöver. Jag är en egen individ och kommer inte fungera precis som alla andra. Alla har olika behov.

För mig har det varit ganska enkelt att lyssna på kroppen. Jag har snabbt märkt skillnad på mitt mående när jag ändrade min livsstil och har verkligen känt hur min kropp förändrats. Jag har känt att mina leder gjort mycket mindre ont, att jag är mindre stel och att jag allt färre gånger blivit påmind av min reumatism. För mig har förändringen verkligen varit en religiös upplevelse och jag har verkligen blivit en obotlig livsstilsaktivist. Jag tror på att individen kan genom livsstilsförändringar må så mycket bättre. Jag tror på effekten utav rätt kost och rätt träning som är utformat utifrån dina behov.

Därför har jag, efter flera läsare och anhörigas önskemål, börjat jobba på ett nytt projekt. Jag vill på ett djupare plan berätta för er alla exakt hur jag gjorde för att komma dit jag är idag. Dagligen får jag frågor från er om allt från kost. Träning, recept och egna erfarenheter. Från medicinerad reumatiker till smärtfri livsstilsaktivist.

Så nu tänkte jag berätta vad mitt nya projekt är.

Jag jobbar på att släppa min egen e-bok.

Läs mer här!

Hur jag bygger upp mitt träningsschema.

Mitt träningsschema som sträcker sig över en vecka innehåller fyra viktiga element: Konditionsträning, styrketräning, rörlighet och roliga aktiviteter. Varje vecka ser jag till att få in alla dessa fyra delar i min träning. Sedan repeterar jag upplägget varje vecka. Enda gångerna jag frångår dessa fyra byggstenar än inför ett lopp (löpning) eller när jag kör bootcamp på Fightbox.

Sen kan jag ha olika fokusområden under olika säsonger. I våras fokuserade jag mycket på löpningen då jag tränade inför två halvmaror. I höst fokuserar jag mer på styrketräning för att bygga upp min kropp. Jag gillar att byta fokus då och då för det gör träningen roligare. Detta betyder att vissa säsonger lägger jag några fler av veckans pass på styrkeövningar respektive löpträning. Men antalet pass brukar bli ungefär lika många varje vecka. Jag brukar inte heller helt utesluta någon av mina fyra träningsområden utan försöker alltid få med alla under en vecka. Dock har jag haft svårt att prioritera rörlighet för det är inte det roligaste jag vet, men ack så viktigt för min kropp.

En vecka brukar innehålla detta som jag tränar just nu:

  • Ett spinningpass på SATS. Intervaller 45 minuter.
  • Ett styrkepass 60 minuter genomgång av hela kroppen, jag kör Bodypump på SATS.
  • Ett kortare styrkepass som är intensivare och med lättare vikter. Antingen GRIT Strength eller Build N’ Burn express på SATS, båda är 30 minuter.
  • Ett mellanlångt löppass 5-7 km. Kör detta på onsdag morgon tillsammans med min löpgrupp Run with Sign där man får hotellfrukost efter löpningen!
  • Ett rörlighetspass, kör gärna Vinyasa flow yoga på SATS 60 minuter.
  • Jag försöker få in 1-2 stretchpass hemma på yogamattan där jag även rullar på foamroller.
  • Ett pass på BECORE i Stockholm. Brukar köra Megaformer i pilatesmaskinen varannan vecka och Barre varannan.
  • 1-3 ridpass per vecka. Jag är medryttare på två stycken hästar i samma stall. Ibland rider jag en häst samt har stalltjänst och hjälper till med insläpp och att fodra. Vissa dagar rider jag två hästar direkt efter varandra. Men jag brukar åka ut till stallet 1-2 dagar i veckan. Jag rider oftast dressyr eller rider ut i skogen. Ibland hopptränar jag för instruktör.
  • Ett core-pass, gärna Absolution på SATS 30 minuter.

Styrkepassen gör jag som ni ser oftast på SATS förutom ett pass som jag gör på BECORE. Min konditionsträning just nu sker via ett spinningpass och ett löppass. Får in både stryka och kondition när jag rider hästarna som faller in under elementet roliga aktiviteter. Att åka till stallet och rida är bland det bästa jag vet! Just nu kämpar jag verkligen med att få in yoga 1 gång i veckan vilket jag verkligen uppskattar när jag lyckas. Just nu kör jag Vinyasa flow inne i en HOT-sal som är varm som en bastu. Det passar mina leder perfekt! Kan verkligen ta ut rörelserna ordentligt när lederna är varma och mjukare.

Som ni säkert redan räknat ut blir det dubbelpass en del dagar för att få ihop min träning. Då ser jag alltid till att jag inte kör två styrkepass eller två konditionspass samma dag. Springer jag på morgonen kan jag tänka mig att köra styrka på kvällen. Ridningen går bra att kombinera med de flesta passen.

Detta upplägg kommer jag göra fram till slutet av November, sedan kommer jag börja styra fokuset från styrketräningen och sakta fasa in mer löpträning. Den 24 November börjar jag träna med TSM RUNNING varje Söndag inför Stockholm Marathon 2020. Då kommer jag köra långpass tillsammans med dem varje vecka. Jag kommer fortsätta köra mycket styrka vid sidan av långpassen till ungefär Februari. Då kommer jag byta ut ett styrkepass mot intervaller och börja jobba löpning 2-3 gånger i veckan. Ett mellanpass på onsdag på hotellet, ett intervallpass och avslutar med långpass på söndagar. Då får styrketräningen stå lite åt sidan fram till Juni månad när jag kör loppet.

Jag brukar hela tiden ligga en vecka före i planeringen. Under vecka 45 planerar jag för vecka 46 och bokar på passen. Sedan sätter jag mig ned på söndagskvällarna och skriver ned alla pass jag planerat att göra och vid vilka tider. Så jag har full koll på vad jag ska träna vilken dag. På det sättet kan jag planera mitt matinköp och mina matlådor utifrån hur jag ska träna. Detta gör det möjligt för mig och ökar sannolikheten att jag får till alla de pass jag önskar att göra. Sedan brukar jag se till att ha en dag träningsfri eller bara ta en promenad/rida ett lätt pass på hästen.

Så detta är ungefär hur jag brukar träna. Hur gör ni? 🙂 Brukar ni också planera varje vecka som jag gör eller kör ni mer på känsla? vad passar er bäst? Tell me!

Jag och min tuffa träningskompis efter ett Bootcamp-pass på Fightbox för några veckor sedan!

Att äta sig frisk.

Är det inte både märkligt och fantastiskt hur mycket maten påverkar hur vi mår? Under min uppväxt var mat förknippat med att umgås och något trevligt där jag fick chansen att njuta av smaker. Detta gjorde mig till den matälskare jag är idag. Självfallet har jag liksom de flesta kvinnor som gått igenom tonåren haft en något skev relation till mat. I mitt fall hetsåt jag i kampen mot att besegra min tunna och gängliga kropp. Att bli kallad anorektiker hörde till min vardag och detta födde ett tvångsbeteende att aldrig någonsin vilja känna hunger. Jag åt konstant för min och andras skull.

De senaste två åren har jag dock lärt mig att mat inte bara kan vara god eller äcklig. Den kan även göra dig frisk eller sjuk. Ni som redan är bekanta med antiinflammatorisk kost har nog läst om hur mat kan förbättra samt försämra din hälsa. Innan jag upptäckte att maten hade en koppling till hur dåligt eller bra jag mådde i min reumatism, trodde jag endast det negativa med dålig mat var att man kunde bli fet, få diabetes eller en hjärtinfarkt. Att mat skulle kunna sänka respektive höja inflammationen i min kropp var länge något helt främmande för mig.

När jag för två år sedan började experimentera med min kost trodde jag aldrig att jag skulle kunna bli kvitt min medicin och samtidigt vara smärtfri. Det var heller aldrig en plan jag hade, mitt mål var att kanske kunna halvera tabletterna och förhoppningsvis leva ett hyfsat normalt liv. Jag är såklart medveten om att den resan jag har gjort inte fungerar för alla reumatiker. Reumatism är individuellt och alla reagerar olika. Men, det stoppar ju ingen att testa att äta mer inflammations-sänkande kost. Mår man bättre av det men fortfarande behöver ta mediciner är väl det ändå en vinst.

Jag trodde att man bara kunde äta sig sjuk, eller ligga på ett normalläge i sin kost. Jag kunde inte föreställa mig att man skulle kunna äta sig friskare, eller till och med helt frisk. Ju mer jag läser om näring och mat, desto mer förstår jag exakt hur mycket vårt matintag faktiskt påverkar vårt mående och hälsan. Det är svindlande att tänka på det, hur mycket av mitt eget öde som ligger i mina egna händer. Hur mycket jag själv faktiskt kan påverka hur jag mår. Åh vad jag är glad att jag har gjort den resan som jag faktiskt har gjort. Och om ni skulle vilja läsa om hur jag faktiskt gjorde kan ni läsa det här.

Balans – nyckeln till ett hälsosamt liv

Jag återkommer ofta till ordet balans. Jag nämner i vart och varannat blogginlägg hur viktigt det har varit för mig att hålla balansen mellan kost, träning, sömn och psykiskt välmående för att kunna leva ett smärtfritt liv som reumatiker. Jag behöver vara mycket mer noggrann än mina vänner för att leva ett liv som om jag vore frisk. Jag har tvingat mig själv att lyssna på min kropp och snabbt ta action på alla signaler min kropp ger mig.

Jag lägger mig tidigt på kvällarna för att få in den sömn jag tycker krävs för att min kropp ska hinna återhämta sig. Jag är alltså inte världens roligaste partner som behöver vara i säng senast kl 10 varje kväll. Jag planerar min träning väldigt noggrant och har därför kompromissat bort mycket spontanitet. Jag måste få till mina träningspass. Jag lägger mycket tid på att laga hälsosam mat och förbereda matlådor för alla mina måltider. Jag hinner därför sällan titta på serier eller TV på kvällarna. Jag tackar nej till sociala aktiviteter, eller prioriterar dem före annat, då detta kan både sno och ge mig energi. Kalla mig petig, men detta har varit enda sättet för mig att nå ett medicinfritt och smärtfritt liv.

Slarvar jag med en av komponenterna, kommer mina reumatiska besvär som ett brev på posten. prioriterar jag att hålla en jämn balans mellan mina fyra byggstenar, mår jag bra. Det betyder inte att jag måste sova exemplariskt, äta felfritt, träna optimalt och må bra hela tiden. Men, jag kan inte t ex bara fokusera på träning och kost, men skita i sömn och mitt psykiska välmående.

Jag äter inte antiinflammatoriskt varje måltid. Jag äter kanelbullar och chips ibland för att jag är sugen. Ibland har det hänt att jag bara fått till 6 timmars sömn, och då får det vara så. Det finns dagar när jag helt enkelt inte kan träna, som när jag är sjuk. Sen behöver jag väl knappt nämna att även jag är stressad och mår dåligt vissa dagar. Jag är mänsklig, den enda skillnaden är att jag har andra förutsättningar än friska människor. Därför behöver jag bry mig om alla fyra delar för att må bra och slippa ta mediciner. För det gör mig lycklig och glad.

Vansbro Tjejsim

Den 7 Juli 2019 genomförde jag den fjärde och sista delen av Tjej-klassikern. Vansbro Tjejsim stod på tur! Detta lopp fick jag underbart nog genomföra med min underbara träningskompis Annie! Vi gjorde en roadtrip av detta och åkte upp dagen innan loppet och tältade på en camping i Vansbro. Vi utgår från Stockholm så var ganska skönt att komma upp dagen innan tävlingen.

Om vi hade förberett oss? Svar nej! Vi hade köpt varsin våtdräkt som vi endast testat en gång för att se att storleken var bra. Jag har aldrig någonsin tidigare simmat med en våtdräkt och visste inte riktigt vad det skulle innebära. Simglasögon och vaselin-stift köpte vi på plats på mässområdet. Så vi körde detta lopp på känsla!

Natten innan loppet som vi spenderade i tält var inte den bästa uppladdningen. Det vräkte ner regn hela natten och det var riktigt kallt. Under frukosten kände vi oss riktigt frusna och det kändes riktigt motbjudande att behöva kliva i den kalla älven. Vi fick veta på morgonen att det var ovanligt kallt i älven i år. Detta gjorde oss inte mer sugna på att hoppa i vattnet! Men Annie och jag är bästa vänner och har en ganska speciell humor. Så vi skämtade oss igenom morgonen och försökte hålla ett gott humör.

Vi packade ihop bilen och åkte till start. vi krängde på oss våtdräkt, badmössa och simglasögon. Använda vasselinstift överallt där det skulle kunna skava. Vi drack Nocco, käkade chips och tog bilder. I våtdräkten blev det snart varmt och vi började svettas. Det var en välkomnande känsla eftersom vi känt oss så frusna genom hela natten och morgonen.

Det blev dags för uppvärmning. Snart var det vår startgrupps tur att gå i vattnet. Jag har simmat 1000 meter förut. Men aldrig i öppet vatten och i en älv med strömmar. Startsignalen ljöd och vi slog våra chippade händer på startplattan och gick ut i vattnet. Det kalla vattnet var inte en trevlig upplevelse men efter några simtag kände jag hur våtdräkten höll ute en del av kylan och även hjälpte mig att flyta lite bättre.

Jag har långa armar och långa ben och försökte verkligen utnyttja dem och ta långa simtag. Både jag och Annie har lite vattenskräck och tycker inte om djupt vatten och att botten inte går att se. Vi var lite oroliga hur vi skulle reagera på detta i öppet vatten. Men det gick faktiskt riktigt bra och jag kände mig inte rädd. Det är så många simmare och funktionärer runt omkring så du känner inte av rädsla lika mycket.

Jag fick in en riktigt bra takt och rytm i bröstsimningen och kände mig riktigt stark. Vi hade bestämt från början att inte försöka på oss crawl då vi aldrig någonsin testat det. Under loppet simmade de flesta bröstsim så det var inga problem. Simningen kändes lätt och jag tog mig förbi bojarna som markerade hur långt jag hade simmat. Det kändes nästan overkligt när målgången uppenbarade sig. loppet gick så fort! när jag närmade mig mål kunde jag på klockan se att jag skulle ta mig i mål på under 30 minuter, så jag spurtade de sista 100 meterna. Jag kom in på 26 minuter och blev så glad över min tid!

Efter loppet duschade vi, satte på oss rena kläder och åt mat på mässområdet. Sedan hoppade vi in i bilen och styrde hemåt igen. Vi kände oss väldigt nöjda med vår tävlingsinsats och jag kände mig så glad över att äntligen vara i mål med Tjejklassikern. Jag genomförde alla fyra grenar på ett år! Det blev ingen hel klassiker för Annie som inte kunde vara med på Tjejvättern, men hon var mycket nöjd med sina prestationer ändå vilket hon verkligen skall vara!

Så nu kan jag bocka av Tjejklassikern trots att jag är diagnostiserad med reumatism. Jag funderar på att skriva ett reflektions-inlägg där jag går igenom mina erfarenheter av att göra en klassiker med reumatism. Sen är det ju såklart individuellt hur man mår och hur mycket man kan göra trots sin sjukdom. Men jag kan berätta hur jag upplevde loppen med mina förutsättningar. Jag har såklart redan satt sikte på ett nytt mål att sträva efter. Mitt nästa mål jag har är att genomföra ett marathon. Sedan är jag inte alls främmande för att testa den stora hela klassiken i framtiden. Funderar på om jag ska göra det året jag fyller 30.

Tjejvättern 2019

Tredje delen av Tjejklassikern var riktigt tuff, fysiskt. Jag är inte en van cyklist och har endast tränat långpass ett fåtal gånger på min nyinköpta racercykel. Men, det var också väldigt spännande att genomföra detta lopp för jag skulle göra det helt på egen hand. De andra tre delarna av Tjejklassikern gjorde jag tillsammans med min ständiga tränings-kompanjon, Annie. Men detta lopp skulle jag göra själv och det såg jag fram emot. Dagen innan loppet, packade jag bilen och styrde mot Motala. Jag tältade på en närliggande camping och förberedde mig inför loppet. Det var spännande att tälta själv för första gången och göra hela loppuppladdningen på egen hand. Jag såg det som ett sätt att utmana mig själv.

Jag gick upp tidigt på morgonen och möttes av fantastiskt väder. Åt min frukost på gräset och gjorde mig redo för en tidig start. 100 km på cykel var ett distansrekord jag såg fram emot att erövra. Jag packade ihop mina saker, låste bilen och cyklade bort till starten som var strax efter 9 på morgonen. Jag drack sportdryck innan start, kissade en sista gång och bad en mekaniker ta en sista titt på cykeln innan det var dags att gå in i startfållan. Jag kände mig stark, utvilad och redo.

Minuter innan jag ska gå in i startfållan och börja min 100 km långa resa till mål, ser jag två figurer komma springandes mot mig. Det är min mamma och pappa som kört hela vägen från Västervik för att överraska mig och heja på mig! Jag började skratta, nästan gråta och blev så otroligt glad och lycklig över att ha dem där. Deras stöd betyder så mycket för mig. Jag hade ingen aning om att de skulle komma dit och se mig tävla. De visste att jag ville göra hela denna loppresa själv så de hade nästan inte vågat överraska mig. Men jag är så glad att de gjorde det i alla fall. Det gav mig så mycket energi att veta att de var på plats. Mina föräldrar har alltid vart väldigt stöttande och intresserade i min resa mot ett hälsosamt och smärtfritt liv. Det var väldigt fint att ha dem där och bevittna mitt lopp som jag gjorde helt utan mediciner.

Vi hade sol hela dagen, loppet var fantastiskt. Jag stannade på alla tre vätskedepåer och drack samt åt. Min kondition klarade loppet utan problem, men i slutet fick jag väldigt ont i rumpan och lite ont i låren. Mina muskler, och framförallt min rumpa, var inte vana vid att cykla så länge. Jag behövde varje depå för att gå av cykeln och vila lite innan jag fortsatte. Det tog 4.59 timmar att ta sig runt banan. Den tiden är jag väldigt nöjd med. Detta var mitt första cykellopp någonsin och jag hade inte mycket erfarenhet av att cykla landsvägscykel. Så jag är nöjd med min insats.

Det var magiskt att se mina föräldrar stå i mål och heja på mig. Jag bubblade av lycka när de kramade om mig och gav mig champagne. Tänk att min kropp klarade denna påfrestande utmaning! Mamma och pappa bjöd mig på en fantastisk lunch efter målgång, det smakade fantastiskt. Sedan, mindre än en timme efter målgång, öppnade sig himlen och det började regna och blåsa! Vilken lättnad det var att slippa det under loppet. Efter lunchen tackade jag mor och far för deras överraskning. De åkte vidare på en roadtrip, och jag fick en välbehövd massage av benen i tälten vid målgång.

Sedan blev den en go powernap i tältet på campingen. Efter det packade jag ihop mitt tält och styrde bilen åter till Stockholm. Så nöjd med min instats och så stolt över att jag klarat detta tvådagars-äventyr helt själv! Förutom lite extra pepp från världens bästa föräldrar 😉

2,5 månad senare…

And I am back! Jag har inte bloggat på ungefär 2,5 månad och gud vad jag saknat att få skriva av mig om kost och hälsa! Varför jag valde att ligga lågt ett tag på bloggen beror dels på att jag bytt jobb. Jag är kvar på H&M och på marknadsavdelningen men har helt bytt tjänst, team och chef. För att inte sätta för mycket press på mig själv valde jag att inte fokusera på bloggen under en period. Istället lade jag fokus på min nya tjänst, kosten och att hålla igång träningen. Men oj vad mycket jag har att uppdatera er kring! Att så mycket kan hända på så kort tid!

Detta har hänt sedan sist:

  • Jag har sprungit inte bara EN, utan TVÅ HALVMARATON!

Yes! Jag har inte bara sprungit mitt livs första halvmaraton, jag har hunnit med två! I april startade jag Tjejmilen 21K på Djurgården i Stockholm. Inför detta lopp hade jag kört en del långpass som hade varit som längst 18 km. Min sambo Mike hängde på ett flertal gånger och cyklade bredvid mig och höll mig sällskap under mina långa löprundor. Men, tillbaka till loppet! Jag hade som mål att springa 21 km på 2.10. jag tog direkt rygg på en farthållare ochjag släppte henne inte förens vi hade passerat 20-km-stolpen och jag hade kraft kvar att spurta. Jag sprang in på 2.08 och var så lycklig! Och farthållaren var helt otrolig! Hon peppade och coachade oss löpare hela vägen i mål.

Nu i maj sprang jag även Göteborgsvarvet vilket var ett av de roligaste loppen jag sprungit! Veckan innan loppet var jag dock väldigt förkyld så var inte ens säkert att jag skulle springa. Men, jag startade och tog mig igenom loppet på 2.15. Mycket backigare än Tjejmilen 21K och jag kände verkligen av att jag hade varit sjuk dagarna innan loppet. Startade loppet utan halsont, var bara snorig.

Båda loppen var även min vapendragare Annie med och sprang. Hon var helt otrolig och levererade superfina tider!

  • Jag är drygt 3 månader medicinfri!

Yes, jag fortsätter att slå mitt rekord som medicinfri. Jag har nu inte tagit en enda pronaxen på drygt 3 månader och är så lycklig och tacksam att min kropp svarar så bra på min träning och kost. Varje dag tänker jag på hur bra jag har det, och hur tacksam jag är att jag hittat ett sätt att hantera min reumatism utan mediciner. Jag behöver heller aldrig kompromissa med mitt mående och min aktiva livsstil.

  • Jag har börjat träna inför Tjejvättern!

8 juni smäller det, då är det dags för tredje etappen av Tjejklassikern! Jag har köpt en ny racer-cykel som jag är supernöjd med. Jag och Mike har cyklat från Stockholm till Nynäshamn vilket är nästan 6 mil. Det gick riktigt bra så känner mig peppad på att köra 10 mil! Har inte tränat särskilt mycket, men hoppas jag ska få till ett långpass till innan jag åker till Motala.

  • Jag har slutat med periodisk fasta.

Det finns så många bra fördelar med periodisk fasta, men just nu har jag valt att inte fortsätta med det. Jag åt inte frukost under nästan 6 månader och fortsatte träna precis som vanligt. Jag mådde bra och kroppen kändes bra. Men nu vill jag testa att äta frukost ett tag och se om någonting förändras i min träning och mitt mående. Jag återkommer mer om detta i ett separat inlägg.

Ewas rawfoodbollar – Nöt-Crème

Minns ni Nöt-Crème? En liten påse man kan köpa i godis-affären som innehåller en nötig kräm som är så god!? Min sambos mamma Ewa hittade ett recept på rawfoodbollar som ska vara ganska så antiinflammatoriska (de äter också en antiinflammatorisk kost till vardags) som hon bjudit oss på flera gånger. Varje gång har jag ätit typ 10 bollar på raken och de är så goda och smakar nästan exakt som Nöt-Crème! Jag bad Ewa om receptet och nu ska jag dela det med er! Ni måste testa dessa, de är fantastiska!

Ingredienser:

  • 4 dl cashewnötter
  • 20 dadlar
  • 2 dl proteinpulver (ta ärtprotein om du vill hålla det så antiinflammatoriskt som möjligt)
  • 3 msk kakao
  • 2 msk jordnötssmör
  • 3 msk kokosfett
  • Kokosflingor att rulla i

Såhär gör du:

Mixa cashewnötterna i en mixer till ett fint mjöl. Lägg ner resten av ingredienserna och mixa till en slät smet. Rulla smeten till bollar och rulla dessa bollar i kokosflingorna. Ställ bollarna i kylen i minst 20 minuter. KLART!

Summering av Träningsveckan – vecka 9.

Är väldigt nöjd över hur mycket träning jag fick till med tanke på att jag firade diverse födelsedagar under veckan! Så kosten har det varit lite si och så med. Men det var jag redan inställd på eftersom jag visste att jag skulle äta mycket ute på restaurang. Så väldigt nöjd över hur jag pusslade ihop mina träningspass!

Måndag:

Morgonpass – Heat 45 min

Heat påminner om tabataintervaller men du utför dem på en yogamatta i 35-39 grader värme. 5 block med 3 övningar i varje block som du utför 30 sekunder vardera, 3 varv. 30 sekunder vila mellan varje varv ovh varje block. Tog en resorb kvällen innan vilket var väldigt bra! Kände mig inte lika uttorkad som förra gången.

Tisdag:

Morgonpass – Build’N Burn express 30 min

Stationer i buren! 2 styrkestationer, två konditionsstationer (löpband och rodd). Varje station jobbade vi i 60 sek x 2, 45 sek x 2, 20 sek x 2. Mycket ben på dagens pass. Både utfall och pistol squat. Jag tycker det är lite läskigt att göra pistol squat för det var så jag skadade mitt knä för några år sedan. Men det gick bra!

Onsdag:

Morgonpass – Run with Sign 7 km

Idag hängde Annie med på morgonlöpningen och vi körde en lite längre runda och snackade hela vägen. Vi hade mycket att prata om efter Tjejvasan. Löpningen kändes bra, lite trött i kroppen som nog satt i efter skidåkningen.

Kvällspass – Ridning Bruno 50 min

Red i ridhuset ca 50 min med ca 25 minuter trav insprängt i dessa 50 min. Ett lugnare dressyrpass/rehabpass. Bruno blir bara bättre och bättre efter sin skada och kommer bli helt återställd!

Torsdag:

Morgonpass – Bodypump 60 min

Ny release! var ett tag sen jag körde bodypump och blev verkligen påmind varför jag ska köra det, så bra styrkepass för hela kroppen. Benen var starka, axlarna och armarna kändes svaga idag. Fortfarande lite svaga efter skidåkningen skulle jag tro. Var mycket armhävningar på denna release, tappat formen där behöver verkligen träna på att få till mina armhävningar.

Fredag:

Morgonpass – Rock the Bike 45 min

Idag var jag på det roligaste passet någonsin! 45 minuter spinning med discolampor, rökmaskin och och 90-talshits! En otrolig instruktör som peppade oss! Du kör koreografi till musiken och du använde räven hantlar på cykeln. Ett otroligt roligt pass som var både roligt och svettigt. Rekommenderar starkt!

Lördag:

Vilodag

Söndag:

Lunchpass – Långpass löpning 14 km

Nu är det verkligen hög tid att kicka igång med långpassen inför halvmaran senare i vår! Kom upp till 13 kilometer under vintern men har sedan behövt fokusera på skidåkningen inför Tjejvasan. Nu när det är över kan jag ta upp långpassen igen. Mitt mål är att springa ett långpass i veckan och öka distansen med 1 kilometer per vecka. Det var inget vidare väder denna dag. Snöade, var slaskig snö på marken och stora vattenpölar. Slasket tog verkligen musten ur benen. Men jag tog mig runt och det var målet! Distansrekord för mig, aldrig sprungit såhär långt innan. Då underlaget var riktigt dåligt sprang jag väldigt långsamt, så tog 90 minuter att springa 14 km. Väldigt nöjd över att jag ens överhuvudtaget tog mig ut på min runda i detta skitväder! Nu finns inga ursäkter när Vasan är förbi så det är bara att springa 😉

Tjejvasan – Så gick det!

Nu har det gått drygt en vecka sedan jag och Annie genomförde Tjejvasan, 30 km längdskidåkning. Så nu är det verkligen dags att berätta hur det gick efter att jag har smält upplevelsen. Överlag gick hela Tjejvasan över förväntan! Vi åkte upp till Tällberg på fredagen efter jobbet och checkade in på Green hotell. Där lämnade vi in våra skidor för vallning under natten. Efter en god natts sömn käkade vi frukost på hotellet, för att sedan styra bilen till Mora. Vi parkerade bilen i Mora vilket är målgången, och tog buss ner till Oxberg där starten gick.

Efter loppet tog vi en buss till en anläggning med dusch och omklädningsrum, efter det buss tillbaka till målområdet där vi kunde promenera till parkeringen där vår bil stod. Vi körde hem till Stockholm under lördagskvällen och var hemma runt 22.30 på lördagskvällen. Så det blev endast en hotellnatt och det gick bra att köra tillbaka till Stockholm efter loppet, vi delade på körningen så var inte så jobbigt. Hela upplevelsen gick smidigt och vi var verkligen imponerade över arrangemanget och vilken bra logistik det var, fungerade utmärkt.

i startfållan var vi nervösa men förväntansfulla. Annie och jag startade i samma grupp och kunde hänga ihop hela loppet fram till målgång. Starten var långsam vilket vi hade förväntat oss, mycket folk som ska komma iväg. vi hade sol hela loppet vilket var fantastiskt! men tyvärr några plusgrader och det var väldigt bakhalt. Detta innebar mycket stakande, det var oftast för bakhalt för att kunna diagonal-åka. Första milen gick inte särskilt snabbt men det kändes bra. Efter kontrollen i Högberg hade vi genomfört en tredjedel av loppet. Då väntade den längsta och svåraste nedförsbacken på hela loppet, denna hade vi varit nervös för. Vi båda trillade i backen, men vi tog oss ner vilket var det viktigaste. Spåren var helt bortplogade så vi fick ploga oss ner så gott det gick. Det var en stor lättnad att komma ner och inse att det värsta var bakom oss. Vi stannade kort vid varje kontroll och tog vatten, sportdryck, blåbärssoppa och bulle. Vi hade även med bars i våra fickor som vi kunde äta av ifall vi behövde snabb energi.

Sista milen var väldigt platt och inte särskilt många uppförs- och nedförsbackar. Den sista milen gick bäst och kändes riktigt bra. Dock fick vi fortfarande staka väldigt mycket då det var bakhalt. När det var ungefär 5 kilometer kvar så började det göra ont i kroppen. Det värkte i triceps, axlar, övre rygg och ljumskarna. Då var det fantastiskt att ha Annie vid min sida så vi kunde peppa varandra den sista biten. På upploppet gav jag allt och stakade för glatta livet! Blev så taggad av att höra publikens jubel och blotta synen av målgången var magisk. Annie och jag kramade om varandra när vi korsat målet och kunde knappt förstå att det var sant. Vi hade genomfört hela Tjejvasan, bara 2 månader efter att vi stått på våra längdskidor för första gången. Jag är så stolt över vår prestation! Det tog oss 4 timmar att genomföra loppet, vilket jag är nöjd över. Vi är verkligen totala nybörjare och för mig var det en vinst att ta mig från start till mål utan att skada mig eller behöva bryta. Nu är halva tjejklassikern gjord, nu väntar Tjejvättern!