Hur jag fasade in antiinflammatorisk kost – del 1.

Filosofin som Food Pharmacy driver är att lägga till antiinflammatoriska inslag i din kost istället för att börja ta bort mindre bra saker. När jag för ett år sedan läste deras första bok var det just det som fastnade hos mig: Lägg hellre till saker än att ta bort. Jag vill nedan förklara hur jag började fasa in mer antiinflammatorisk mat i mitt liv. Det kan kännas lite överväldigande att lägga om sin kost från den ena dagen till den andra. Så här är lite tips om hur jag började förändra mitt sätt att äta. Ni kan se detta som en introduktion till hur ni kan börja få in antiinflammatorisk kost i era liv.

Food Pharmacy´s första tips är att lägga till en grön smoothie om dagen i din kost. Det klarar alla av att göra. Jag började direkt experimentera fram ett recept på grön smoothie som jag tyckte om. Jag tog inspiration från dels Food Pharmacy´s recept, men jag gjorde också en hel del research. Jag ställde mig frågan, vad är syftet med den gröna smoothien? vad ska den göra för mig? Jag ville fylla min gröna smoothie med så mycket antiinflammatoriska och hälsosamma ingredienser som möjligt. Jag ville maximera näringen i smoothien så den verkligen skulle göra skillnad. Smaken var sekundärt för mig, men med tiden började jag älska min rutin att dricka en grön smoothie om dagen. Food Pharmacy pratar mycket om att vara en näringsjägare. Jag tycker det är ett bra sätt att förklara hur du kan tänka kring antiinflammatorisk kost. Jag jagar näring: Hur kan jag få in så mycket näringsrik mat som möjligt i min livsstil? Den gröna smoothien var ett första steg i att bli en näringsjägare.

Steg två var att ändra på köttkonsumtionen. Jag upplever att det finns två läger inom den antiinflammatoriska kosten. Ena sidan förespråkar veganism och den andra förespråkar köttkonsumtion med restriktioner: Undvik det processade köttet och ät kött som kommer från ett djur som fodrats och levt på ett bra sätt. Jag åt en del processat kött för ett år sedan. Olika typer av korvar och chark tillhörde min vardagliga kost. Jag började undvika att köpa korv i matbutiken, samt dra ner en del på alla charkprodukter. Jag och min sambo har den stora förmånen att få viltkött från mina föräldrar. Så vår frys är alltid fylld med viltkött. Sakta nådde vi en balanserad nivå av köttkonsumtion: Vi köper i regel nästan aldrig något kött över huvud taget i matbutiken. Äter vi kött äter vi det vilt som min pappas jaktlag har skjutit nere i Småland. Just nu äter vi kött 1-2 gånger i veckan.

Att lägga om vår köttkonsumtion gjorde att vi naturligt åt mer vegetariskt och vegansk kost hemma. Min storasyster har varit vegetarian och vegan i stort sett hela sin tonår och sitt vuxna liv. Så vegetarisk/vegansk kost har inte varit något främmande för mig. Vi började byta ut köttet mot halloumi, tofu och tempeh. Vi har aldrig köpt särskilt mycket processad vegetarsk mat så som schnitzel, färdiga biffar, kryddad oumph eller halvfabrikats-bollar. Jag vill hellre äta mer ”rent” då det även är mycket billigare än att äta substitut till kött som ”vego-korv” eller ”vego-bullar”. Vi lägger till tofu, bönor och linser för att få i oss den protein vi behöver. Vi försöker även alltid äta mycket olika grönsaker till våra måltider. Jag försöker tänka att min talrik skall se ut som en regnbåge och ska alltid innehålla MINST tre olika färger på grönsakerna. Ju fler olika färger du har på dina grönsaker, desto mer hjälper de olika grönsakerna varandra att få ut maximalt av näring och antioxidanter. Så kombinera så mycket som möjligt!

Sammanfattning:

  • Lägg till en grön smoothie om dagen, i alla fall varje vardag!
  • Byt ut det processade köttet mot bättre och renare köttalternativ.
  • Byt ut köttet mot vegetariska/veganska alternativ ett par gånger i veckan.
  • Ha minst tre olika färger på dina grönsaker till varje måltid.

Det var såhär jag började min resa med den antiinflammatoriska kosten. Jag lade till den gröna smoothien och jag började byta ut det dåliga processade kötet mot vegetariska/veganska alternativ. Det var en lagom start som var hållbar. Jag försöker alltid tänka att jag vill äta på ett sätt som är hållbart för mig själv. Alltså ett sätt som jag kan hålla under en lång tid. Är jag för strikt och har för många livsmedel som jag inte får äta är det inte hållbart. Det måste vara balanserat så jag tycker det är roligt att laga maten och inte hakar upp mig på olika ”förbud”. Jag kommer skriva fler inlägg om hur jag fortsatte med den antiinflammatoriska kosten och kanske dela med mig utav några recept? Ni kanske vill ha mitt recept på mina gröna smoothies? 🙂

Utvärdering av första veckan på Fightbox Bootcamp.

Fyra pass är nu avklarade och vi har genomför första veckan på bootcamp. Fyra svettiga, roliga och varierade pass! Nu kommer jag slänga mig med ett språk som kanske inte riktigt stämmer, men hoppas ni förstår! Jag vet inte riktigt skillnaden mellan stationer, cirkelpass och repetitionspass men hoppas ni förstår mina förklaringar.

Dag 1 gjorde vi ett repetitionspass. 7 övningar där vi skulle göra varje övning 7 gånger. Försöka hinna så många rundor som möjligt på 16 minuter. Efter detta en mag-repetition där vi gjorde 4 magövningar först 12 gånger per övning, sedan allihop 10 gånger på varje, sen 8 stycken. 

Dag 2 var ett thaiboxningsinspirerat pass. Vi jobbade två och två med mitsar och boxningshandskar. Vi jobbade både slag och sparkar samt blandade in burpees. Riktigt svettigt och en del teknikträning.

Dag 3 var stationer/cirkelpass med partner. Vi parades ihop 2 stycken och gjorde ett varv av massa stationer. Allt från rep till löpning med motstånd, utfall och slåss mot säckar. Intensivt och väldigt svettigt.

Dag 4 var crossfit stationer där ett lag gjorde en station i 1 minut. Sedan vidare till nästa direkt efter. Vi gjorde 7 stationer på raken, sedan vila 1 minut och sedan göra om alla 7 stationer igen. 4 varv gjorde vi på dessa stationer. Spoiler alert: Det var riktigt svettigt.

Efter varje pass duschade vi på plats samt fick en jättegod proteinsmoothie + kaffe av Jucieverket. Fanns även kokta ägg och frukt på plats. Vi hänger alltid kvar i cafét i gymmet och äter vår frukost ihop och har lite eftersnack.

Jag är supernöjd efter första veckan på bootcamp. Jag är riktigt nöjd med upplägget av passen och variationen av övningar. Vi börjar passen 06.15 och är klar 07.05-07.10. Instruktörerna är superduktiga och vi har haft fyra olika tränare dessa fyra olika pass. Vi kör måndag, tisdag, torsdag och fredag. Perfekt så jag inte behöver avstå min favoritrutin: onsdagslöpning på clarion sign!

Passen är verkligen utformade för att du ska kunna vara med oavsett nivå. I våran grupp på 28 personer finns alla olika typer av människor på helt olika träningsnivåer. Vi är mest tjejer men finns ett gäng killar också.

Det ska bli så spännande att se hur de resterande 3 veckorna är. Mest längtar jag till sista veckan. Jag hoppas att jag kommer känna en utveckling i min kropp. Att jag är starkare, uthålligare och snabbare efter dessa 4 veckor. Jag vet inte om jag inbillar mig eller om det faktiskt stämmer, men jag tyckte att jag kände mig uthålligare idag på det fjärde passet. Kändes mig inte lika fullkomligen slutkörd under passet utan hade kraft kvar att verkligen utföra övningarna ordentligt. Jag hoppas det är min kropp som visar att detta bootcamp ger den en skjuts fram i utvecklingen!

Min väg in i löpningen

För 1 år sedan kunde jag springa max 2 kilometer i sammanhängande löpning. Om jag skulle orka ta mig runt 4 kilometer behövde jag ta 2-3 pauser där jag gick en stund för att orka vidare. För mig var det obegripligt att människor kunde springa 5 kilometer utan att stanna. Eller en mil? Det var otänkbart.

Som barn sprang jag mycket. Jag tävlade både i terränglopp och testade orientering. Mina distanser var oftast mellan 800 meter och 1,5 kilometer. Jag var duktig och löpningen kändes naturlig för mig. Men under mina tonår lade jag egentligen ingen tid alls på löpträning. Ibland halvhjärtade försök till intervaller på löpbandet.

Men förutom att jag upptäckte den antiinflammatoriska kosten vinter 2017/2018, så lärde jag känna en ny person som skulle påverka mitt liv föralltid. Anndao och jag red i samma stall. En dag frågade denna helt främmande tjej om hon kunde åka buss tillsammans med mig tillbaka till stan. Självklart sa jag, och från den stunden har vi varit vänner. Vi pratade och skrattade hela vägen från Nykvarn till Stockholm. Jag hade hittat en vän för livet och en frisk fläkt som vände upp och ner på framförallt mina träningsrutiner.

Anndao berättade att hon gick på löpargrupper, ett fenomen jag absolut inte kände till. Hon nämnde att hon varje fredag morgon sprang med Camp Pro i Hornstull, en löpargrupp där man fokuserar på intervaller och fartlekar. ”Ska du inte hänga på?” frågade Anndao som jag känt i ungefär 1,5 timme. Vanligtvis hade jag säkerligen sagt ja det vore kul, inte sagt definitivt ja, uteblivit från fredagens löparpass och aldrig mer pratat med Anndao. Men jag sa ”Absolut!” och tog adressen till löparbutiken där gruppen höll till. 2 dagar senare var det fredag och jag befann mig för första gången på Camp Pro. En plats som senare skulle kännas som ett hem.

Så i januari började jag springa med en intervallgruppen Camp Pro varje fredag morgon klockan 7. Det var en bra början för mig då jag var livrädd för att springa långa distanser, men intervaller kunde jag klara av. Det var svettigt, jobbigt och utmanande. Men jag klarade det, och jag hade alltid Anndao vid min sida. Jag fick uppleva benhinneinflammation eftersom jag sprang i helt fel skor, och Camp Pro hjälpte mig att prova ut rätt skor för mina besvär.

April kom och Anndao berättade att hon tänkte börja i en till löppargrupp som var på onsdagmornar. Eller egentligen inte en löpargrupp, mer ett event. Varje onsdag kan man för 100 kronor springa med en coach på Clarion Sign, efteråt får du äta hotellfrukost och tillgång till deras spa. Pengarna du betalar går till cancerfonden. Jag var sugen på att följa med! Men samtidigt lite rädd. För här sprang man inte några intervaller. Du sprang distanser. Antingen kunde du springa 6 kilometer eller drygt 8 kilometer. Jag hade aldrig sprungit 6 kilometer i hela mitt liv. Första gången vi sprang med Clarion kämpade jag för att ta mig runt. Anndao fick prata mig igenom det, påminna mig om att tänka på andningen. Med Anndaos hjälp tog jag mig runt. Det blev nu en rutin att varje onsdag springa med Clarion och varje fredag springa med Camp Pro.

I april sprang jag även mitt första lopp i vuxen ålder, Run Stockholm. Ett 5 kilometer långt lopp i innerstan. Jag var jättenervös för att springa detta lopp och min sambo fick följa med som hejarklack. Jag klarade loppet utan problem och höll på att gå i tu av stolthet. För drygt 3 månader sedan kunde jag knappt överleva 2 kilometer. Nu sprang jag 5 kilometer utan problem. En distans som var svindlande lång för mig. Jag anmälde mig till vårruset och sprang även 5 kilometer där, samt ställde upp med mitt jobb i Stafesten 2018. Efter tre 5-kilometerslopp kände jag mig redo. Jag tänkte anmäla mig till tjejmilen.

Jag minns första gången jag skulle springa 1 mil. Jag hade förberett mig hela dagen. Jag hade ätit en bra lunch på jobbet, käkat mellanmål, druckit ordentligt med vatten. Jag hade på mig mina favorit-löparkläder och hade laddat upp med en bra poddcast i lurarna. Sommaren 2018 sprang jag min första mil i livet och jag klarade det under timmen på första försöket. Jag var knäsvag av lycka efter min runda. Jag kunde inte tro att det var sant.

Tjejmilen sprang jag också på under timmen. Jag kände mig oövervinnerlig. Jag och min gymkamprat Annie bestämde oss för att påbörja tjejklassikern. Det första loppet som låg framför oss i klassikern var Rosa bandet loppet: 1 mil i terräng på Lidingö. Det var ett tufft lopp med många branta backar och min tid blev den sämsta hittills. Men det gjorde ingenting. För jag klarade det. Jag hade påbörjat tjejklassikern och sprungit 2 stycken milslopp utan att behöva gå eller stanna en endaste gång.

Under hösten har min löpträning fortsatt. En mix av intervaller och distans och alltid Clarion och Camp Pro som ständiga följeslagare. Nu springer jag även den längre 8-kilometersgruppen på Clarion. Ibland har jag även varit med på intervallpass med Stadium på torsdagar. Strax innan jul anmälde jag mig till min första halvmara som går våren 2019. Under mellandagarna började jag sakta öka min distans och har nu testat att springa 12 kilometer som längst.

Mitt mål är att springa halvmara 2019, och att jag ska ställa upp i Stockholm Maraton 2020. Jag känner mig peppad för löpträningen och har lärt mig att älska att springa längre distanser. Aldrig hade jag trott att jag skulle bli så kär i att springa. Jag som var så brutalt sämst på det för 1 år sedan. Nyckel för mig har varit att variera min löpträning. Intervaller, längre distanser, löpa i grupper och ibland själv. Variationen har gjort mig starkare, uthålligare och jag har kunnat vässa min teknik. Jag ser fram emot att utveckla min löpning ännu mer 2019 och påbörja resan mot Stockholm Maraton 2020.

Dag 1 på Bootcamp, Fightbox Stockholm.

Under 2018 lärde jag mig verkligen vilken typ av träning som min kropp behöver och vad mitt sinne längtar efter. En mix av styrketräning, löpning, ridning, yoga/stretch och en aktiv livsstil. Under hösten har jag haft ett träningsschema som sett i stort sätt lika dant ut varje vecka. Det brukar bli 5-7 väldigt varierade träningspass. Olika intensitet och olika syften.

Jag har verkligen trivts i min träningsrutin. Jag vet exakt vilka dagar jag spenderar på gymmet, i spåret, i stallet. Jag har blivit bekväm i mina rutiner. Men att vara bekväm har inte tagit mig dit jag är idag. Att pusha mig själv utanför min komfortzone och våga göra nya saker har utvecklat mig till den jag är.

Därför signade jag och två av mina bästa kompisar upp oss på vårt livs första bootcamp. Vi valde att gå på Fightbox Bootcamp i Slussen, Stockholm. Ett bootcamp som är en mix av fightfys, crosstraining, HIIT och cirkelfys (vet knappt vad hälften betyder). 4 dagar i veckan (måndag, tisdag, torsdag, fredag) ses vi 06.15 och kör ett stenhårt pass på 45-50 minuter. Detta kommer vi göra i 4 veckor. Jag älskar hård träning som är av det tuffare slaget, så detta bootcamp passar mig perfekt. Det som gör att jag tycker om bootcampet ännu mer är variationen av deltagare. Från helt oerfarna till stentuffa fighters! Alla kan vara med utifrån sin egen nivå. Dag 1 bestod av uppvärmning, cirkelträning samt en runda magövningar som brände rejält (se bilden nedan). Efter passet får vi frukost från Juiceverket, en riktigt god proteinsmoothie som är vegansk, samt kaffe, ägg och frukt.

Det jag vill få ut av att delta i detta bootcamp är att kikstarta 2019 med en ny utmaning. Jag vill bryta mina rutiner, som jag egentligen älskar, för att få ny inspiration och motivation för att kunna ha ett lika bra träningsår 2019 som 2018. Jag tror det är viktigt att investera i sin hälsa, med både tid och kapital. Alla kan bidra med något till sin egen hälsoresa. Det är viktigt att avsätta tiden för din hälsa, och att spara in några extra slantar som du kan investera i din livsstil. Vissa kan göra mer, vissa kan göra mindre. Men alla kan göra något.

Från medicinerad reumatiker till hälsosam livsstilsaktivist!

Allting började vintern 2017/2018. Min kollega och vän Karin kom med boken Food Pharmacy, räckte fram den till mig och sa: ”Du kommer gilla den här boken!”

Det var lördag förmiddag och jag hade en oplanerad dag framför mig. Jag bestämde mig för att koka en kanna te och börja bläddra i boken som Karin refererat till ett flertal gånger. Jag läste boken från början till slut utan att lägga ifrån mig boken en endaste gång. När jag läst sista sidan, lagt boken på bordet framför mig, stirrade jag rakt fram. Jag var fylld med lycka, inspiration och förståelse. Äntligen hade jag hittat svaret på så många frågor. Äntligen läste jag en berättelse där jag kände igen mig, och som gav mig verktyg för hur jag skulle kunna må mycket bättre – antiinflammatorisk kost var svaret på en gåta jag funderat mycket på de senaste 11-12 åren.

När jag var 12 blev jag diagnostiserad med Bechterews sjukdom. I ett års tid hade jag upplevt smärtor som hållit mig sängliggande, ibland kom skoven så plötsligt att jag inte kunde hoppa av min ponny under ridlektionerna. Jag möttes av oförståelse inom vården. Jag var en dramatisk tonåring som hade växtvärk. Efter att jag fått min diagnos påbörjades rehabilitering och utprovning av mediciner. Sedan jag var 12 år har jag ätit 3-2 tabletter VARJE DAG för att hålla min inflammation nere.

Jag var dock alltid ett aktivt barn. Hade egen häst som jag tränade, var duktig på friidrott samt älskade att springa. Träning och att vara aktiv har alltid varit en stor del av mitt liv och med hjälp av mediciner och rehabilitering kunde min kropp klara av träningen.

Men, det gjorde mig olycklig att jag bara kunde leva den aktiva livsstilen om jag åt medicin. Åren gick, jag fortsatte att proppa i mig piller och levde ett väldigt behagligt liv. Inte alls så många skov (perioder av smärta) och kände mig inte särskilt hindrad i min vardag. Det fanns egentligen aldrig någon motivation att försöka förändra något. Jag tog mina tabletter, och jag kunde ju göra det jag ville.

Ju äldre jag blev, desto viktigare blev frågan kring vad jag kunde göra för att minimera medicinintaget. Jag är en person som tror på att man måste våga prata om sina besvär och funderingar för att lösningen skall komma till dig. På detta sätt kom Karin, min kollega, med boken Food Pharmacy till mig. Jag hade aldrig hört talas om antiinflammatorisk kost och ingen läkare eller sjukgymnast hade någonsin berättat för mig att jag kunde påverka min reumatism med hjälp av kosten.

Med hjälp av Food Pharmacy och mer research började jag sakta ändra min kost och äta mer antiinflammatoriskt. Innan sommaren var jag nere på 1 tablett om dagen. Jag hade aldrig varit nere på en sådan låg dos sedan jag fått diagnosen. Under sommaren började jag experimentera med periodisk fasta för att uppnå organvila och sänka inflammationen i min kropp ytterligare. I slutet av sommaren var jag nere på 1 tablett varannan dag.

Under hösten utvecklade jag ett bra träningsschema för mig själv. Ungefär 4 dagar i veckan tränade jag tillsammans med min vapendragare Annie, som motiverade mig att hålla igång både kost och träning. Under en vanlig träningsvecka fick jag in både löpträning, styrketräningspass på gymmet, ridning samt yoga/stretch-pass. Under andra delen av hösten var jag nere på 1 tablett i veckan.

Idag är det 6 januari 2019. Jag älskar min träning och mitt sätt att äta. Jag är just nu nere på ungefär 1 tablett varannan vecka. Det är helt ofattbart för mig att jag under 2018 har lyckats ta mig hit där jag är idag på egen hand. Med rätt träning som passar min kropp, samt ett hållbart sätt att äta har jag nästan lyckats med det jag trodde var omöjligt.

Jag har ett mål, eller snarare en vision. För jag vet faktiskt inte om det är möjligt. Jag skulle vilja under 2019 bli helt medicinfri och hålla min reumatism i schack endast med hjälp av kost och träning. I den här bloggen kommer jag dela med mig utav min resa mot att bli helt medicinfri. Jag kommer även berätta mer om hur jag har gjort för att sänka inflammationen hittills. Mina tips och trick jag har lärt mig längs vägen. Nu är jag otroligt taggad på att steppa upp mitt game ytterligare under 2019. Inga drömmar är för stora.

/Lina