Långpassen är igång!

Jag har haft en nästan 2 månader lång paus från långpassen i löpningen. Dels för att Stockholm marathon har flyttats fram till september istället för maj. Men också för att min löpgrupp TSM har ställt in sina pass på söndagarna och jag har haft ett sug efter lite snabbare och kortare distanser. Men! idag var det äntligen dags! Jag lovade mig själv att dra igång långpassen i maj och som av en händelse är äntligen min bästis Annie tillbaka i stan och föreslog att vi skulle springa ett långpass! Så idag den första maj sprang jag från Björkhagen till Liljeholmskajen, sedan sprang vi 1,5 varv runt Årstaviken innan jag vek av upp mot Björkhagen igen och Annie fortsatte tillbaka runt till Liljeholmen.

Det var fantastiskt kul att komma igång med långpassen igen och vi körde inte allt för snabbt utan i ett tempo som kändes ok. Sen var det så härligt att äntligen få snacka ikapp med bästisen som jag inte sett på några veckor. En vanlig träningsvecka pre Corona ses vi oftast 3 gånger i veckan på diverse olika träningspass. Så känns så knäppt att inte ses lika ofta.

Det blev 18 km med ett par pauser för att dricka vatten, äta bars och rädda telefoner från regn. På slutet av passet öppnade sig himlen och det började hällregna. Så från Skanstull hem till Björkhagen fick jag springa i en ganska rejäl regnskur. När jag kom hem var ALLT genomblött. Jag kunde vrida ur mina underkläder. Men! telefonen och hörlurarna hade klarat sig från vattenskador. Yey! Peakade även min menstruationscykel idag så två timmars blodcirkulation gjorde även sitt. Så jag var en not so hot mess när jag kom hem. Men så jävla lycklig! Det var så roligt att köra långpass igen och tiden gick så fort när jag sprang med Annie! Jag kände mig så glad och tacksam efter dagens pass. Ibland kommer det över mig vilken tur jag har som har en kropp som pallar alla utmaningar jag vill genomföra. Blir även pirrig av lycka över att ha en vän som älskar dessa utmaningar lika mycket som jag. Hon tvekar aldrig över att djupdyka ner i tränings- och hälsovärlden tillsammans med mig. Oftast är det faktiskt hon som kommer med alla idéer. Jag är hänger glatt på!

Tacksamheten över att min kropp håller och mår så bra av min träning gör mig ibland tårögd. Som reumatiker och före detta medicinerad sådan är det med stor ödmjukhet jag tackar min kropp. Den har inte alltid varit vad den är idag. Att jag idag kan rida hästar, träna inför maraton, och kötta styrkepass helt medicinfri är en lyx. Jag är väl medveten om att den lyxen kan få ett abrupt slut när som helst. Så jag försöker njuta så mycket jag kan av att jag kan leva ett såhär aktivt liv.

Direkt efter långpasset gled jag ner i ett riktigt varmt bad, kristligt skönt. Efter det smörjde jag in mina knän, vader och anklar med cold gel som ska hjälpa till med återhämtningen. Senare ikväll ska jag rulla benen på foamrollern. Tycker det hjälper till med återhämtningen och att hålla benhinneinflammationen borta. Allt som hjälper, placebo eller ej är välkommet! Nu blir det ICA och chipshyllan! HURRA!

Hur går det med TSM?

Som jag har berättat tidigare är jag med i en löpargrupp som heter TSM i Stockholm. Via dem förbereder jag mig för Stockholm Marathon och varje söndag springer jag långpass med dem. Jag har utöver detta även ett löpschema via dem samt intervallpass tillgängliga med instruktör. Men just nu kör jag långpassen med TSM på söndagarna och sköter all annan löpning själv. Jag försöker just nu få in ett mellanpass (5-7 km) samt ett intervallpass i veckan utöver mitt långpass.

Jag har nu kört några söndagar med TSM och hoppat mellan gruppen som tränar för att springa ett marathon på 4:00 timmar och 4:15. Egentligen känner jag att jag ligger lite mitt emellan dessa grupper. Jag försöker ofta välja 4:00 gruppen för jag skulle väldigt gärna vilja springa marathon på ca 4 timmar. Men en gång blev det verkligen för tufft och en tränare fick bokstavligen putta mig framför sig de sista kilometrarna för att jag skulle klara det.

Jag började träna med 4:15 gruppen. Kände efter några pass att det inte riktigt var en utmaning för mig så jag bytte till 4:00 gruppen. Jag körde tre söndagar med 4:00 gruppen med ett uppehåll p g a Jul. Då körde jag inget långpass själv utan njöt av ledigheten. Sen var det ganska tufft efter ledighet från träningen, mycket julmat och en hel del soffläge. Ett av långpassen efter jul behövde jag verkligen bli släpad runt på slutet av passet. De sista kilometrarna var vidriga. Då var jag så oerhört tacksam att jag hade en tränare som puttade mig / drog med mig de sista kilometrarna av passet. Jag var så trött i benen, fick inte ordning på andningen och var helt orkeslös. Då var jag så glad att jag faktiskt bara tog mig runt utan att bryta.

Förra veckan hoppade jag tillbaka till 4:15 gruppen efter det traumatiska passet där jag nästan inte orkade hela rundan. Då bytte vi även upplägg på passet. Istället för att mata samma tempo hela tiden på långpasset körde vi tröskelintervaller där vi bytte tempo i olika intervaller på 3-2-2-1-1 km samt uppvärmningsjogg och hemjogg så vi skulle få ihop våra kilometrar. Denna gång kände jag mig så stark och riktigt pigg!

Just nu är vi uppe i 20 km och vi ökar med 1 kilometer varje vecka. Ibland stannar vi ytterligare en vecka på distansen men byter upplägg, t ex lägger in tröskelintervaller i långpasset. Jag skulle säga att det både har gått bra och mindre bra på dessa långpass, men jag känner att jag utvecklas och är så tacksam att jag är med på dessa långpass med TSM. Vi har så duktiga tränare med i varje löpargrupp och jag blir motiverad att kämpa vidare med mitt mål att klara Stockholm Marathon.

TSM Running club

Idag började resan mot Stockholm marathon 2020 på riktigt. Idag var det dags för premiärpasset med TSM Running löpargrupper inför marathon. Så från och med idag och fram till loppdagen i slutet av maj kommer jag varje söndag träna långpass med TSM. I vår kommer vi även lägga till intervallpass på torsdagar.

Strax innan 10 hade över 900 löpare samlats utanför GIH, bredvid Stadion i Stockholm. Peppade och förväntansfulla motionärer hade samlats för att ta del av träningen som ska göra oss redo att springa 4,2 mil. Det fanns flera olika fartgrupper att välja mellan. Det var bara att ställa sig vid den skylt som visade den sluttiden du skulle vilja ha på ditt marathon. Då kommer träningens hastighet vara utformad för att du ska nå den tiden. Jag valde att köra mitt första pass med 4:15 gruppen. Men min plan är nog, ifall allting känns bra, flytta upp till 4:00 gruppen.

Idag var ett prova-på-pass för att se att den fartgrupp man valt passar just dig. Vi testade långdistansfart, löpskola, tröskelfart, långa intervaller (1 km) samt kortare intervaller 70sek x 2 och 40sek x 4. Sedan långdistansfart tillbaka till GIH. Vi var ute och tränade i ungefär 1 timma och 40 minuter. Men passet gick väldigt fort eftersom vi fick testa så många olika saker. Framöver kommer vi fokusera på långdistanspass med inslag av det vi gjorde idag. Det ska bli mycket spännande att testa långdistanspass då jag aldrig sprungit längre än 2,1 km. Nu kommer vi börja på ungefär halvmarathons-distans och sakta jobba oss upp i distanserna.

Jag fick väldigt bra intryck av löparcoacherna och alla andra löpare som man småsnackade med under passet. Alltid roligt att träffa likasinnade och på ett nördigt sätt prata om passionen för att löpträna. Det fanns så många erfarenheter att ta del av. Det ska även bli väldigt spännande att se hur min kropp kommer reagera på denna ganska slitsamma träning. Jag har nu varit medicinfri sedan februari och hoppas jag ska kunna hålla mig medicinfri trots min marathonsatsning. Jag misstänker att jag får vara extra uppmärksam på min kropps signaler och verkligen planera in återhämtning och lugna lösgörande pass för mina leder. Hittills har min träning inte påverkat min reumatism negativt utan tvärt om. Men jag försöker ställa in mig på att så kommer det kanske inte vara för alltid, speciellt inte när jag kommer börja påfresta min kropp under mycket längre tid varje pass. Vi får se vad som händer. Kommer hålla er uppdaterade!

Föresten! Ni har väl inte missat att jag jobbar på en e-bok om hur jag gick från medicinerad reumatiker till en smärtfri hälsoaktivist?! På länken nedan kan ni signa upp er på att få ett mail när min e-bok är klar och finns redo att köpa om ni fortfarande skulle vara sugna 😀 Skriv upp er! Så mailar jag när den finns till försäljning. Det känns så roligt och overkligt att jag faktiskt sitter och jobbar på min egen bok!

Länk till min kommande e-bok finns här!

Min väg in i löpningen

För 1 år sedan kunde jag springa max 2 kilometer i sammanhängande löpning. Om jag skulle orka ta mig runt 4 kilometer behövde jag ta 2-3 pauser där jag gick en stund för att orka vidare. För mig var det obegripligt att människor kunde springa 5 kilometer utan att stanna. Eller en mil? Det var otänkbart.

Som barn sprang jag mycket. Jag tävlade både i terränglopp och testade orientering. Mina distanser var oftast mellan 800 meter och 1,5 kilometer. Jag var duktig och löpningen kändes naturlig för mig. Men under mina tonår lade jag egentligen ingen tid alls på löpträning. Ibland halvhjärtade försök till intervaller på löpbandet.

Men förutom att jag upptäckte den antiinflammatoriska kosten vinter 2017/2018, så lärde jag känna en ny person som skulle påverka mitt liv föralltid. Anndao och jag red i samma stall. En dag frågade denna helt främmande tjej om hon kunde åka buss tillsammans med mig tillbaka till stan. Självklart sa jag, och från den stunden har vi varit vänner. Vi pratade och skrattade hela vägen från Nykvarn till Stockholm. Jag hade hittat en vän för livet och en frisk fläkt som vände upp och ner på framförallt mina träningsrutiner.

Anndao berättade att hon gick på löpargrupper, ett fenomen jag absolut inte kände till. Hon nämnde att hon varje fredag morgon sprang med Camp Pro i Hornstull, en löpargrupp där man fokuserar på intervaller och fartlekar. ”Ska du inte hänga på?” frågade Anndao som jag känt i ungefär 1,5 timme. Vanligtvis hade jag säkerligen sagt ja det vore kul, inte sagt definitivt ja, uteblivit från fredagens löparpass och aldrig mer pratat med Anndao. Men jag sa ”Absolut!” och tog adressen till löparbutiken där gruppen höll till. 2 dagar senare var det fredag och jag befann mig för första gången på Camp Pro. En plats som senare skulle kännas som ett hem.

Så i januari började jag springa med en intervallgruppen Camp Pro varje fredag morgon klockan 7. Det var en bra början för mig då jag var livrädd för att springa långa distanser, men intervaller kunde jag klara av. Det var svettigt, jobbigt och utmanande. Men jag klarade det, och jag hade alltid Anndao vid min sida. Jag fick uppleva benhinneinflammation eftersom jag sprang i helt fel skor, och Camp Pro hjälpte mig att prova ut rätt skor för mina besvär.

April kom och Anndao berättade att hon tänkte börja i en till löppargrupp som var på onsdagmornar. Eller egentligen inte en löpargrupp, mer ett event. Varje onsdag kan man för 100 kronor springa med en coach på Clarion Sign, efteråt får du äta hotellfrukost och tillgång till deras spa. Pengarna du betalar går till cancerfonden. Jag var sugen på att följa med! Men samtidigt lite rädd. För här sprang man inte några intervaller. Du sprang distanser. Antingen kunde du springa 6 kilometer eller drygt 8 kilometer. Jag hade aldrig sprungit 6 kilometer i hela mitt liv. Första gången vi sprang med Clarion kämpade jag för att ta mig runt. Anndao fick prata mig igenom det, påminna mig om att tänka på andningen. Med Anndaos hjälp tog jag mig runt. Det blev nu en rutin att varje onsdag springa med Clarion och varje fredag springa med Camp Pro.

I april sprang jag även mitt första lopp i vuxen ålder, Run Stockholm. Ett 5 kilometer långt lopp i innerstan. Jag var jättenervös för att springa detta lopp och min sambo fick följa med som hejarklack. Jag klarade loppet utan problem och höll på att gå i tu av stolthet. För drygt 3 månader sedan kunde jag knappt överleva 2 kilometer. Nu sprang jag 5 kilometer utan problem. En distans som var svindlande lång för mig. Jag anmälde mig till vårruset och sprang även 5 kilometer där, samt ställde upp med mitt jobb i Stafesten 2018. Efter tre 5-kilometerslopp kände jag mig redo. Jag tänkte anmäla mig till tjejmilen.

Jag minns första gången jag skulle springa 1 mil. Jag hade förberett mig hela dagen. Jag hade ätit en bra lunch på jobbet, käkat mellanmål, druckit ordentligt med vatten. Jag hade på mig mina favorit-löparkläder och hade laddat upp med en bra poddcast i lurarna. Sommaren 2018 sprang jag min första mil i livet och jag klarade det under timmen på första försöket. Jag var knäsvag av lycka efter min runda. Jag kunde inte tro att det var sant.

Tjejmilen sprang jag också på under timmen. Jag kände mig oövervinnerlig. Jag och min gymkamprat Annie bestämde oss för att påbörja tjejklassikern. Det första loppet som låg framför oss i klassikern var Rosa bandet loppet: 1 mil i terräng på Lidingö. Det var ett tufft lopp med många branta backar och min tid blev den sämsta hittills. Men det gjorde ingenting. För jag klarade det. Jag hade påbörjat tjejklassikern och sprungit 2 stycken milslopp utan att behöva gå eller stanna en endaste gång.

Under hösten har min löpträning fortsatt. En mix av intervaller och distans och alltid Clarion och Camp Pro som ständiga följeslagare. Nu springer jag även den längre 8-kilometersgruppen på Clarion. Ibland har jag även varit med på intervallpass med Stadium på torsdagar. Strax innan jul anmälde jag mig till min första halvmara som går våren 2019. Under mellandagarna började jag sakta öka min distans och har nu testat att springa 12 kilometer som längst.

Mitt mål är att springa halvmara 2019, och att jag ska ställa upp i Stockholm Maraton 2020. Jag känner mig peppad för löpträningen och har lärt mig att älska att springa längre distanser. Aldrig hade jag trott att jag skulle bli så kär i att springa. Jag som var så brutalt sämst på det för 1 år sedan. Nyckel för mig har varit att variera min löpträning. Intervaller, längre distanser, löpa i grupper och ibland själv. Variationen har gjort mig starkare, uthålligare och jag har kunnat vässa min teknik. Jag ser fram emot att utveckla min löpning ännu mer 2019 och påbörja resan mot Stockholm Maraton 2020.