Långpassen är igång!

Jag har haft en nästan 2 månader lång paus från långpassen i löpningen. Dels för att Stockholm marathon har flyttats fram till september istället för maj. Men också för att min löpgrupp TSM har ställt in sina pass på söndagarna och jag har haft ett sug efter lite snabbare och kortare distanser. Men! idag var det äntligen dags! Jag lovade mig själv att dra igång långpassen i maj och som av en händelse är äntligen min bästis Annie tillbaka i stan och föreslog att vi skulle springa ett långpass! Så idag den första maj sprang jag från Björkhagen till Liljeholmskajen, sedan sprang vi 1,5 varv runt Årstaviken innan jag vek av upp mot Björkhagen igen och Annie fortsatte tillbaka runt till Liljeholmen.

Det var fantastiskt kul att komma igång med långpassen igen och vi körde inte allt för snabbt utan i ett tempo som kändes ok. Sen var det så härligt att äntligen få snacka ikapp med bästisen som jag inte sett på några veckor. En vanlig träningsvecka pre Corona ses vi oftast 3 gånger i veckan på diverse olika träningspass. Så känns så knäppt att inte ses lika ofta.

Det blev 18 km med ett par pauser för att dricka vatten, äta bars och rädda telefoner från regn. På slutet av passet öppnade sig himlen och det började hällregna. Så från Skanstull hem till Björkhagen fick jag springa i en ganska rejäl regnskur. När jag kom hem var ALLT genomblött. Jag kunde vrida ur mina underkläder. Men! telefonen och hörlurarna hade klarat sig från vattenskador. Yey! Peakade även min menstruationscykel idag så två timmars blodcirkulation gjorde även sitt. Så jag var en not so hot mess när jag kom hem. Men så jävla lycklig! Det var så roligt att köra långpass igen och tiden gick så fort när jag sprang med Annie! Jag kände mig så glad och tacksam efter dagens pass. Ibland kommer det över mig vilken tur jag har som har en kropp som pallar alla utmaningar jag vill genomföra. Blir även pirrig av lycka över att ha en vän som älskar dessa utmaningar lika mycket som jag. Hon tvekar aldrig över att djupdyka ner i tränings- och hälsovärlden tillsammans med mig. Oftast är det faktiskt hon som kommer med alla idéer. Jag är hänger glatt på!

Tacksamheten över att min kropp håller och mår så bra av min träning gör mig ibland tårögd. Som reumatiker och före detta medicinerad sådan är det med stor ödmjukhet jag tackar min kropp. Den har inte alltid varit vad den är idag. Att jag idag kan rida hästar, träna inför maraton, och kötta styrkepass helt medicinfri är en lyx. Jag är väl medveten om att den lyxen kan få ett abrupt slut när som helst. Så jag försöker njuta så mycket jag kan av att jag kan leva ett såhär aktivt liv.

Direkt efter långpasset gled jag ner i ett riktigt varmt bad, kristligt skönt. Efter det smörjde jag in mina knän, vader och anklar med cold gel som ska hjälpa till med återhämtningen. Senare ikväll ska jag rulla benen på foamrollern. Tycker det hjälper till med återhämtningen och att hålla benhinneinflammationen borta. Allt som hjälper, placebo eller ej är välkommet! Nu blir det ICA och chipshyllan! HURRA!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *