Tjejvasan – Så gick det!

Nu har det gått drygt en vecka sedan jag och Annie genomförde Tjejvasan, 30 km längdskidåkning. Så nu är det verkligen dags att berätta hur det gick efter att jag har smält upplevelsen. Överlag gick hela Tjejvasan över förväntan! Vi åkte upp till Tällberg på fredagen efter jobbet och checkade in på Green hotell. Där lämnade vi in våra skidor för vallning under natten. Efter en god natts sömn käkade vi frukost på hotellet, för att sedan styra bilen till Mora. Vi parkerade bilen i Mora vilket är målgången, och tog buss ner till Oxberg där starten gick.

Efter loppet tog vi en buss till en anläggning med dusch och omklädningsrum, efter det buss tillbaka till målområdet där vi kunde promenera till parkeringen där vår bil stod. Vi körde hem till Stockholm under lördagskvällen och var hemma runt 22.30 på lördagskvällen. Så det blev endast en hotellnatt och det gick bra att köra tillbaka till Stockholm efter loppet, vi delade på körningen så var inte så jobbigt. Hela upplevelsen gick smidigt och vi var verkligen imponerade över arrangemanget och vilken bra logistik det var, fungerade utmärkt.

i startfållan var vi nervösa men förväntansfulla. Annie och jag startade i samma grupp och kunde hänga ihop hela loppet fram till målgång. Starten var långsam vilket vi hade förväntat oss, mycket folk som ska komma iväg. vi hade sol hela loppet vilket var fantastiskt! men tyvärr några plusgrader och det var väldigt bakhalt. Detta innebar mycket stakande, det var oftast för bakhalt för att kunna diagonal-åka. Första milen gick inte särskilt snabbt men det kändes bra. Efter kontrollen i Högberg hade vi genomfört en tredjedel av loppet. Då väntade den längsta och svåraste nedförsbacken på hela loppet, denna hade vi varit nervös för. Vi båda trillade i backen, men vi tog oss ner vilket var det viktigaste. Spåren var helt bortplogade så vi fick ploga oss ner så gott det gick. Det var en stor lättnad att komma ner och inse att det värsta var bakom oss. Vi stannade kort vid varje kontroll och tog vatten, sportdryck, blåbärssoppa och bulle. Vi hade även med bars i våra fickor som vi kunde äta av ifall vi behövde snabb energi.

Sista milen var väldigt platt och inte särskilt många uppförs- och nedförsbackar. Den sista milen gick bäst och kändes riktigt bra. Dock fick vi fortfarande staka väldigt mycket då det var bakhalt. När det var ungefär 5 kilometer kvar så började det göra ont i kroppen. Det värkte i triceps, axlar, övre rygg och ljumskarna. Då var det fantastiskt att ha Annie vid min sida så vi kunde peppa varandra den sista biten. På upploppet gav jag allt och stakade för glatta livet! Blev så taggad av att höra publikens jubel och blotta synen av målgången var magisk. Annie och jag kramade om varandra när vi korsat målet och kunde knappt förstå att det var sant. Vi hade genomfört hela Tjejvasan, bara 2 månader efter att vi stått på våra längdskidor för första gången. Jag är så stolt över vår prestation! Det tog oss 4 timmar att genomföra loppet, vilket jag är nöjd över. Vi är verkligen totala nybörjare och för mig var det en vinst att ta mig från start till mål utan att skada mig eller behöva bryta. Nu är halva tjejklassikern gjord, nu väntar Tjejvättern!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *